Jag föddes i Stockholm i Sverige på Danderyds sjukhus. Min mamma och pappa kände instinktivt att något var annorlunda med mig.
När de såg mig för första gången märkte de att mina armar och ben inte var proportionerliga i förhållande till min kropp. De frågade genast barnmorskan, som försäkrade dem om att “allt är bra. De kortare armarna och benen finns troligen i släkten.” Men följande morgon bad läkaren, som hade varit ledig dagen innan, min mamma som fortfarande var kvar på sjukhuset med mig, att “ringa din man så snart som möjligt för ett akut möte.” Min mamma blev orolig och frågade “Vad är fel? Varför behöver jag ringa min man?”
