Det här är en vanlig fråga som jag ofta får.
Det finns inte en specifik person som jag skriver boken till. I stället fokuserar jag på berättelsen. Genom att ha modet att dela mitt perspektiv, vara sårbar och utveckla min skrivröst tror jag att många kan känna igen sig i olika erfarenheter eftersom vi är känslomässiga varelser.
Just nu kanske det är “min berättelse”, men så småningom kommer jag att släppa taget och när det väl blir en bok blir den lika mycket någon annans berättelse som de kan återvända till och knyta an till.
Eller åtminstone hoppas jag det!
