En sak jag lärde mig förra året är att jag inte är så viktig.
Låt mig ge lite kontext. I oktober var jag med i nationell radio och TV i Sverige för första gången. Efter min första intervju gick jag ut, men ingenting hade förändrats. Ingen stoppade mig på gatan. Lastbilar körde vidare. Människor som skulle äta lunch gick fortfarande och åt lunch. Bussar kom och gick, precis som vilken dag som helst.
Det ögonblicket fick mig att inse hur mycket onödig rädsla och motstånd det finns när det gäller att göra meningsfullt kreativt arbete.
Nästa gång du tvivlar på dig själv, tror att alla tittar på dig eller bryr dig för mycket om varje ord du säger inför andra, kom ihåg att de inte gör det. De är upptagna med sina egna liv.
Bara kör.
